Eftersom jag är svag för allt som har med fläsk att göra så var det här receptet ett av de som jag tyckte verkade absolut roligast. Fläsk är gott. Roliga kryddningar är..ehhh…roliga. Och långkok är bra. Dock visade det sig att det finns ett par små hakar med att laga till det så här års.

Att hitta plommon i februari visade sig vara marginellt svårare för mig än vad det är för socialdemokraterna att hitta en partiledare. Efter att ha svettats runt i fyra butiker var det till slut lokala ICA i Årsta som kom till undsättning genom att ha ngt de kallade citronplommon. Nå ja, de liknade plommon. En aning.

Lustigt nog hade jag allt annat hemma. Utom de svarta bönorna. Och honungen. Men med lite borlottibönor och lite mörkt socker gick det rätt bra ändå. Att jag aldrig lär mig kolla skafferiet innan.

Att slänga in fläsklägg i en gryta i ugnen med lite vatten klarar vilken chimpans som helst. Att ta ut den två timmar senare är inte heller speciellt knepigt. Om man inte glömmer att använda grytvante. Vilket jag gjorde. Såklart. Men jag tröstade mig med en kaviarmacka. Till.

Annars är receptet som vanligt när det gäller boken väldigt straightforward. Det enda som är lite knepigt är att få bort svål och fett utan att samtidigt få med sig köttet till soporna. Annars är det mest att steka lite lök, hälla på tomater, kryddor och sprit. Låta puttra och sedan langa i några plommon.

Efter några minuter på spisen så doftar det helt fantastiskt när alla kryddorna börjar reagera med värmen. Man blir rätt hungrig. Så man tar en kaviarmacka till.

Sjukt brun bild. Det var godare än det ser ut.

Hemmamannens omdöme: Löjligt lättlagat. Kan man öppna burkar, hacka lök och smula kryddor är man hemma. Mysig smak, som kan vara lite ovan och om man inte gillar frukt i mat (som min fru) så kan det vara lite snärjigt. Men det är småsaker i sammanhanget. Belöningen efter att ha väntat i 3 timmar (och ätit kaviarmackor, nämnde jag kaviarmackorna?) är en smakrik gryta med söta, starka och lätt parfymerade övertoner. Kanske hade det varit festligt att lägga i något som bröt av den lite mosiga konsistensen.

Hemmamannens betyg: 3/5 hemmamän

Man duckar alla sociala media under dagen.

Man surfar inte.

Man lyssnar inte på radio.

Man säger till på morgonmötet att ingen får säga något om hur det fick i matchen.

Man går inte ut på lunch för att inte riskera något.

Man lyssnar högt på musik för att inga förlupna ord ska förstöra kvällen.

Man sitter kvar lite extra och jobbar med WordPress.

Man försöker undvika rusningen så att inget osorterat sportfan ska diskutera matchen bredvid en på bussen.

Man är nöjd.

Man packar ihop för att gå hem.

Man möts av en kollega som varit på workshop hela dagen.

Man ser sin kollega lysa upp och säga: ”Fan vad kul att Packers vann.”

Man bryter ihop.

Man går hem och ser matchen ändå.

Man tröstar sig med en pannacota i lös tolkning från Om jag var din Hemmafru.

Man inser att livet inte är skit.

Man fascineras av att man är så lättköpt att kokt grädde kan göra en glad igen.

Hemmamannens omdöme: En pannacotta är en pannacotta. Lottas version tar med lite sprit och lite körsbär. För den som vill ha körsbär rekommenderar jag att du lagar den här under en tidsperiod där det inte är fullkomligt omöjligt att få tag på körsbär i Stockholm. Istället för körsbär tog jag lemon curd och smälte med lite limoncello i en kastrull. Lät det svalna och hällde sedan över pannacottan. Det blir gott det med.

Hemmamannens betyg: 3/5 hemmamän.

The whole idea is that people from all over the world attempts to complete one recipe a month from this most excellent and exhaustive book. Since I have long owned the book and never managed to pluck up enough courage to try anything I thought it would be a nice chance to finally get some experience of Charcuterie under my belt. All the more natural since there is already plenty of evidence under my belt of the eating of such things.

First up is the Duck Prosciutto and at first glance the recipe seems almost childishly easy. Simply salt the duck breast, rinse. Pat dry and hang for a week. What could possibly go wrong? As it turns out, not a lot.

Salting the duck.

Wrapping the duck in muslin. Then hanging the duck. Off the shelf in the hallway of my apartment.

The moment of truth.

First use of the duck. In an open lasagna with ricotta and mushrooms and almond pesto.

This really made me believe that I could handle making my own charcuterie. The duck turned out succulent and very flavorsome. The fat was fatty and a little chewy (a bit to fatty for my wife) but still perfect to use in salads, with a risotto or with some olive oil and gherkins with a nice sourdough.

I den här versionen ingår två saker som jag aldrig har testat förut. Att puréea fänkål och titta i samt att vända ned creme fraiche på slutet, istället för den traditionsenliga parmesanen.

Nåväl, efter en lång dag med två lägenhetsvisningar och en styck femtioårsfika med släkten så var det två rätt trötta själar som landade i köket för att laga mat. Rådig som jag är insåg jag allvaret och beordrade Åse att sig i soffan medan jag gjorde middag. Bestämd som hon är sket hon i vad jag sa och gjorde salladen.

I takt med att jag lagar mer mat ur boken, desto mer inser jag värdet i att ta fram alla grejer för att kontrollera att allt är på plats. Dessutom spar det på desperat letande i skåp och lådor. Det är en bra princip att fixa sig sin mise an place (som det heter på män i vita mössors språk) innan man börjar laga mat. Speciellt bra är det om gör det innan man satt buljong på kokning, börjat koka fänkål mjuk, hackat lök och vitlök. Då slipper du nämligen bli skitförbannad när du inser att du inte har något risottoris hemma.

Du slipper alltså att stänga av allt. Muttra lite om världens orättvisor och dra iväg till affären.  Väl där slipper du också okynnesköpa en alldeles för dyr olivolja, två kilo apelsiner och jordnötsbågar. Du undviker också att glömma att köpa risottoris och du kommer inte behöva gå tillbaka till affären när du kommit halvvägs hem och inte heller kommer du att känna ett behov att svära väldigt högt och därmed skrämma en granne med vidhängande pudel.

Väl hemma och färdigsvuren är resten faktiskt ganska enkelt. Stek lök, vitlök och citronskal och damma i ris när det är genomskinligt. Rör om och ta sedan där bag in boxen med dåligt vitt som du sneglat på i ett par veckor och häll över. Snåla för all del inte.

Sedan är det som med risottos i allmänhet. Ett rörande, rörande, rörande endast avbrutet av att köra fänkålen och kokvatten i en mixer. Om du vill gör du som jag och håller lite slarvigt så att du får ett klädsamt ljusgrönt streck av skållhet fänkålsgoja över magen. Du kan hoppa över det, det blir nog lika gott ändå. Jag avvek från receptet och hade i generöst med fänkålspollen i röran innan jag avslutade med cremé fraiche.

Till risotton grillades en skiva torsk (ekologisk, vem tar ni mig för?) med en fuskad gremolata på. Riv vitlök, citronskal och hacka lite persillja och lägg på när du har stekt fisken i grillpanna i typ 4 minuter på varje sida på medelhög värme.

Hemmamannens omdöme: Kanske det bästa receptet hittills. Enkelt, gott och det har gett mig en massa idéer om saker man kan koka, puréa och vända ned på slutet. Cremé fraiche var en bra idé eftersom den ger en rätt bra syra som matchade fisken bra. Dessutom är det ju rätt skönt att äta fisk, man blir så behagligt mätt.

Hemmamannens betyg: 4,5/5 hemmamän.

Bra beslut. Liksom de andra recepten jag har testat hittills så är det enkelt. Skala jordärtskockor är ju inte direkt svårt och ett par potatisar fixas till medan jag smygkollar på Masterchef.  Koka mjuka och mixa med grädde och salt och lite cayenne. På det lite krispigt bacon och rejäla krutonger av valnötsbröd.

Hemmamannens omdöme: Hypersnabb vardagsmiddag. Har du lite gammalt bröd som du inte kommer på vad du ska göra av så är krutonger nästan det bästa som finns. Och allt som innehåller bacon är ju per definition gott, Inget spektakulärt men bättre än en oinspirerad pasta med crème fraiche.

Hemmamannens betyg: 3/5 hemmamän.

Någonstans i de värsta kaffefrustningarna beslöt jag mig för att laga varenda recept. Men var börja?  En snabb koll med snälla kollegor som testat några recept fick jag rekommendationen att börja med den öppna lasagnen och varför inte?

Raskt iväg till Ica med inköpslista i högsta hugg. Det blev väldigt mycket citroner. Och äntligen fick jag användning för burken ricotta som stått och skämts längst in i kylen sedan den där dagen jag fick för mig att baka chokladkaka. Ibland är lättjan en bra kompis.

Aldrig har jag nog varit så peppad inför en stunds matlagning och jag måste erkänna att det blev ett antiklimax. Det gick ju alldeles för fort? 22 minuter från start till mål och plötsligt stod jag där med en middag. Eftersom det var första receptet så beslöt jag mig för att vara recpepttaliban och följa det exakt. Eller ja, jag smög in lite ankprosciutto  som jag gjorde veckan innan.

Hemmamannens omdöme

Ett kvickt och snabbt recept. Pastan bidrar med struktur, svampen med djup i smaken och ricottan en krämighet som balanserades upp fint av mandelpestons syrlighet. Sjukt bra start på projektet. Bra mat att bjuda på eftersom det ser förhållandevis tjusigt ut.

Betyg: 4,5/5 hemmamän.

Efter att ha läst en massa bloggar av typen ”jag lagar alla rätterna i en kokbok och det är sjukt komplicerat och jag är så himla förträfflig och sedan bloggar om hur det gick” så har jag har rätt länge (alldeles för länge egentligen) umgåtts med tanken på att göra likadant.

Dels för att det är kul att laga mat, dels för att det är kul att skriva om annat än jobbet och dels för att utveckla mig en aning i köket.  Jag är nämligen hopplöst konservativ när det gäller mat. Jag testar gärna nya saker men oftast inom samma genre. Fläsk alltså.

Men eftersom jag inte är lika förträfflig som de som redan genomfört dylika projekt, snarare lite lagom träfflig så tänkte jag att det är bättre att börja i en liten mer anspråkslös skala snarare än att tackla molekylär matlagning eller alla franska klassiker stående på huvudet jonglerandes en motorsåg och en liten häst.

Ett tag tänkte jag ta Fergus Hendersons Nose to tail. Men såklart hann någon annan före. Ett tag tänkte jag ta alla rätter i Thomas Kellers Bouchon, men det har jag inte ork till. Inte just nu i alla fall.  Undrar ni varför det är så konstiga förslag på Bokus vid ”De som har köpt denna bok har också köpt..” så är det mitt fel. Det finns ingen anledning att molekylärgastronomiska böcker ska finnas vid Hendersons bok, men sån är jag. Sorry.

Men nu har jag bestämt mig. Det blir Lotta som får vara min hare i matlagningsloppet. Innan jag och Åse blir föräldrar i slutet av April ska jag laga alla recept ur Om jag vore din hemmafru”. Det är ett lagom projekt och dessutom har jag en smygande misstanke om att det kommer bli riktigt gott.

Enligt den etikett som finns för hur man gör när man lagar sig igenom en kokbok kommer jag inte att lägga upp några recept alls. Köp boken, den är värd de hundralappar du lägger. Dessutom slipper du störa dig på att alla mina bilder ser ut som något brunt. Jag kommer nämligen plåta allt med en iPhone. Jag har redan köpt tre böcker och gett bort till vänner. Gör det du också.  Köper du den från Fälth & Hässler blir det dessutom billigare än Bokus och definitivt billigare än om du köper den i någon av din stads boklådor.

Alla bilder kommer dessutom att se ut som skräp. min digitalkamera har stämplat ut och jag kommer plåta hela rubbet med en iPhone.

Nu kör vi, önska mig lycka till.



Att göra korv är inte knepigt alls. Förutsatt att du är utrustad med lite tålamod och en hyfsad hushållsassistent. Mina egna första stapplande steg på färden togs med hjälp av en komplett urusel hushållsassistent från sent 70-tal och det var inte kul. Att mala kött tog en evighet, att stoppa korven gick ännu sämre, korvsmet över hela köket och assistenten beckade igen och var tvungen att rensas ideligen. Halvkul. Men med lite tålamod fungerade det och 50 st små, missformade salsiccia såg dagens ljus.Men det tog sina modiga timmar.

Sedan dess så har det blivit ganska mycket korvmakande och nu blir resultatet så gott som varje gång riktigt bra. Mycket tack vare att jag har lärt mig hur man gör (och kanske framförallt hur man inte gör) och lite tack vare att jag har köp en bra hushållsasistent. Så här gick det till senast.

Grundmetod för korv

Så gör du:

1. Lägg fjälstren i blöt. Detta gör dem mjuka och lätta att trä på korvhornet.

2. Dela köttet i grytbitstora delar.

3. Krydda köttet med det du tycker är mums.

4. Blanda och ställ in köttet i kylen en halvtimme eller så.

5. Mal köttet på grövsta storleken två gånger. Fall inte för frestelsen att trycka i för mycket kött på en gång i kvarnen. Då fastnar köttet och du måste pilla ut allt som fastnat. Det tar sjukt lång tid och är otroligt tråkigt.

6. Blanda färsen med brödsmulor och vatten. Taylors & Jones säljer sina brödsmulor om du frågar. De är väldigt bra. Många använder inte brödsmulor i sina korvar, jag tycker att korvarna blir lite spänstigare om man blandar in lite.

7. Kyl. Om köttet är kallt så går de genom assistenten bättre och desutom förebygger du bakteriebildning.

8. Trä fjälstren på korvhornet. Se till att hornet och fjälstren är lite blöta så går det lätt.

9. Börja mata i korvfärsen i lagom takt och se till at det inte blir för stora luftbubblor i fjälstren. Smeten kan fördelas om med lite varmsamt tryck med händerna.

10. När all smet är intryckt i fjälstren är de dags att köra korvländger. Det är en process som man antingen förstår eller inte. Jag förstår den inte, men min fästmö gör och därför viker hon ihop allt.

11. Därpå sätter du in alla korvar i kylen så de får vila ett dygn så att smakerna utvecklas ordentligt. Sen är det bara att njuta!

Ett gäng glada bröder

Det är enkel mat i stora portioner. Men bara för att det är enkelt är det inte dåligt, tvärtom. Från de enkla köttbullarna (serverade med mos, lingon och brunsås)) till deras baby back ribs håller köttet genomgående en bra nivå. Hamburgarna är gigantiska och svåra att få i sig om man inte är rejält hungrig.

Inredningen är värd ett kapitel för sig om den hade låtit sig beskrivas i ord. Men det gör den inte. Se den själv istället.